Lider av depression - stress - panikångest - socialfobi - borderline. Jag fick i december
2003 till sist en medicin som troligen var min
lyckliga lott att hitta
tillbaka till livet. Jag kan nu vakna på morgonen
och vilja leva, det
fanns inte en känsla i närheten av att vilja leva innan.
Jag har varit i kontakt
med Psyk sedan 1994. Man har under alla år
fått slagit sej
fram inom vården för att få hjälp. Det är
hemskt att det
ska behöva vara
på detta viset.
I november 2006 så har jag gett mej in på ett prov utan mediciner, så just nu har jag ingen medicin mer än för att sova. Jag har ju mycket mer humör svängningar än jag hade med medicin så nu är det ingen som vet vilket humör jag är på när de ser mej. Hur jobbigt det än är så ska jag försöka klara mej utan mediciner, men blir jag för otrevlig så finns det ju bara ett val och det är att börja med medicinen på nytt. Idag: Klarar jag mej ganska
bra om jag inte tar på mej för mkt. som jag inte reder ut.
Ett lugnt kravlöst
liv klarar jag rätt bra, men kommer det för mkt. strul i mellan
så faller jag
snabbt, men jag vinner iallafall ta mej upp igen nu.
Jag är glad för det liv jag lever idag efter alla dess år jag haft i ett rent helvete. Pga. mina fruktansvärda humörsvängningar så har jag nu på nytt gett mej in i medicinträsket, jag hoppas att detta kan hitta en lösning för mej så jag kan få leva ett normalt liv. Innan: Jag tyckte att det är
jobbigt att leva, speciellt med människor som inte förstod
varför jag var som
jag var och gjorde som jag gjorde.
De tyckte inte att jag
ska bete mig som jag gjorde för de mår dåligt av det.
Men frågan är
vad man ska göra när man gjorde saker man inte ville.
Det kändes inte som
att det var jag styrde mitt eget jag.
Här nedan har jag skrivet vilka symptom jag har.
Borderline:
Snabba humörsvängningar. Kronisk känsla av ensamhet eller uttråkning. Intensiva okontrollerbara känslor (ilska). Självdestruktivahandlingar, ex. självmordsförsök. Känsla av att behöva någon annan för att överleva. Jaget och andra människor delas in i goda och dåliga. Jag älskar/Jag hatar dig. Stort behov av närhet och bekräftelse, känslig för avvisande och kritik. Att med alla medel försöka undvika riktig eller påhittad övergivenhet. Avståndstagande från andra människor (isolering). Kram Till Er Alla! |